Tack för underhållningen
Då var det över för detta året. Världsmästerskapet har avslutats och mycket har hänt. Skrällar, roliga moment och fina händelser. Sverige har haft ett bra världsmästerskap enligt mig. Fyra medaljer blev det tillslut och det kunde ha blivit mer. Sebastian Samuelsson hade kunnat fixa tre medaljer till i mixed, singel mixed och herrarnas stafett. Inför varje sista skytte pratade kommentatorerna om hur mycket Sebastian älskar man mot man i sådana situationer. Men i alla tre sista skyttet bommade han bort sig i detta mästerskap. Jag är lite besviken på honom. Men herrarnas stafett var nog jobbigast. Jesper Nelin sköt en straffrunda. Men när Sebastian åkte ikapp efter Martin Ponsiluomas nästan perfekta sträcka var han ikapp precis inför sista stå. Medan tysken sköt fullt så bommade Sebastian sista skottet och blev efter. Tillslut slutade Sverige som fyra och det blev en liten besvikelse och en viss tomhet.
Damerna gjorde ett bra mästerskap. En jag vill lyfta fram är Ella Halvarsson. Två medaljer i sitt första världsmästerskap. Det är verkligen inte illa och jag är otroligt glad för hennes skull. Lite otur i singel mixed med dåliga skidor. Men vilken debut hon gör. Hon presenterar sig verkligen på riktigt för skidskyttevärlden. Den stora besvikelsen är såklart Lou Jeanmonnot. Total tvåan som jag skrev i min föregående krönika kammade bara hem guld i stafett och bara ett brons individuellt. Jag trodde mer på henne. Jag trodde att hon skulle bli drottning i detta världsmästerskap. Istället blev det den franska kollegan Julia Simon med sina fyra guld. Tre i stafetterna och ett individuellt guld. Väldigt imponerande och efter en tung start på säsongen då hon har varit i skuggan av de andra från landslaget. Med lite gråt efter tävlingar i världscuppen denna säsong så är hon en mästerskapsåkare i slutändan. Franziska Preuß gjorde även hon ett bra världsmästerskap. Ett individuellt guld och ett silver samt två brons i stafett.
På herrarnas sida går det inte att säga något annat namn än Johannes Tignes Bö till konungen av detta mästerskap. Två individuella guld. Ett stafettguld på herrarnas sida och ett silver i singel mixed stafetten. Det blir hans sista världsmästerskap och även för brodern Tarjei Bö. Jag och jag antar att hela skidskytte världen kommer att sakna dem. Jag kommer dock ha äran att få se dem i deras sista lopp i Holmenkollen vilket ska bli otroligt häftigt och mäktigt. Johannes bjuder alltid på en show och är helt överlägsen. Man ser på honom hur mycket han trivs i sporten och trots det avslutar han sin karriär efter säsongen. Trots blyga 31 år väljer han att sluta sin skidskyttekarriär. Han hade kunnat köra fem år till men jag tror att han är ganska nöjd med alla medaljer och priser. Kanske har han inte motivationen eller att familjen kanske har kommit i första hand nu.
Att kolla på skidskytte är en riktig bergochdalbana. Stornamn underpresterar och skidskyttar från mindre länder får sina perfekta lopp. Tjeckien tog medalj i mixedstafetten till exempel och det är kul att se att åkare som Campbell Wright visar sig från sin bästa sida. Det var jämna kamper som Elviras slutvarv mot Justine Braisaz-Bouchet i jaktstarten där Elvira tog silvret. Sturla Holm Lægreid mot Endre Strömsheim på slutvarvet för guldet i herrarnas masstart där Strömsheim drog det längsta halmstrået. Och även sprinten för damerna där Lena Hecki gross missade medalj med en sekund. Men det bästa enligt mig var nog kramen mellan Hanna Öberg och Elvira Öberg i masstarten. En av dem hade sitt bästa lopp och den andra ett av de värsta loppen. Men ändå är det en riktig syskonkram där de grät och gläds av varandra.
Tillslut vill jag säga att jag inte är besviken på resultaten för åkarna. Det har varit ett otroligt världsmästerskap och varje lopp har haft sin spänning. Men det jag är besviken över är banarbetet där man misslyckades med saltandet på snön. Kritik måste riktas mot arrangörerna som gör en sådan miss i ett sådant här världsmästerskap. När de största åkarna ska tävla och vill åka sitt bästa gäller det att åkarna ska ha bästa möjliga förutsättningar.
Om lite mindre än ett år är det ett nytt mästerskap och då är det de olympiska spelen. De svenska damerna har ett stafettguld att försvara och medaljerna står återigen på spel. Jag vill då ha med de bästa på startlinjen. Jag hoppas att Lisa Vittozzi är med och även Linn Persson/ Gestblom. Jag vill se Lou Jeanmonnot i mästerskapsform. Jag vill se att Dorothea Wierer har ett bra mästerskap då det är på hennes hemmaplan. Jag vill se svenska framgångar från herrarnas sida och jag vill se skrällar likt detta världsmästerskap. Men detta får vi bara reda på om ett år.
Tack för showen Lenzerheide
Felix Grevendahl 24-02-2025
